Ökad kunskap och effektivare analyser av fotröta hos får

Sällskapets pris 2015-2017 går till Sara Frosth för hennes avhandling om fotröta hos får

Fotröta hos får är en smittsam sjukdom som orsakas av bakterien Dichelobacter nodosus. Sjukdomen förekommer i de flesta lammproducerande länder och utgör ett stort djurskyddsproblem. Dessutom medför sjukdomen betydande ekonomiska konsekvenserna för fårnäringen; förutom direkta produktionsförluster är stora kostnader förknippade med behandling och förebyggande åtgärder.

En vanlig smittväg är genom inköp av djur till sin besättning. Fotröta angriper klövarna och drabbade djur blir ofta halta. Sjukdomen kan uppträda med varierande svårighetsgrad från benign (lindrig) fotröta där den känsliga huden mellan klövarna inflammerats till virulent (allvarlig) fotröta där inflammationen även trängt in under själva sulan. I värsta fall kan hela klövkapseln separeras från de underliggande vävnaderna och ramla av så att köttklöven blottas. Vanlig behandling är fotbad i zinksulfatlösning (10%) eventuellt i kombination med antibiotika. Fotröta är en komplex sjukdom och dess svårighetsgrad beror på flera faktorer inklusive den infekterande D. nodosus-stammens virulens (förmåga att orsaka sjukdom), miljöförhållanden, klimat, fårras och samtidig infektion av andra bakteriearter.

I Sverige diagnosticerades fotröta för första gången år 2004 men snabb och känslig laboratoriediagnostik fanns vid tillfället inte att tillgå. Dessutom saknades kunskap om svenska D. nodosus stammar och om samtidig infektion med andra bakteriearter som vanligtvis associeras med hälta var vanlig. Därför var det övergripande syftet med denna avhandling att öka kunskapen om fotröta hos svenska får samt att förbättra laboratoriediagnostiken av D. nodosus.

I denna avhandling utvecklades känsliga och specifika molekylärbiologiska metoder (real-tids PCR) för att upptäcka och särskilja mellan virulenta- (aggressiva eller högvirulenta) och benigna (godartade eller lågvirulenta) stammar av D. nodosus. Dessa metoder användes sedan för att karaktärisera D. nodosus hos svenska får. Resultaten visade att de flesta D. nodosus i Sverige är benigna medan den virulenta varianten är ovanlig. Flertalet av de tio D. nodosus serogrupper som finns beskrivna kunde påvisas hos svenska får i dessa studier vilket indikerar att bakterien förmodligen funnits i Sverige under en lång tid och inte bara nyligen introducerats. Genetisk analys av D. nodosus isolat från ytterligare sju länder förutom Sverige visade att D. nodosus har ett mycket konserverat genom (den totala mängden arvsmassa) och dessutom att den existerar i en tvådelad populationsstruktur; med en virulent och en benign variant av bakterien. Det fanns inga genetiska bevis för några andra varianter än dessa två även om D. nodosus med intermediär virulens har rapporterats i litteraturen.

Samtidig infektion med andra bakteriearter såsom Fusobacterium necrophorum och Treponema har rapporterats varav den första är kanske den mest omdebatterade av de två. F. necrophorum och dess roll i fotröta har delat forskarna i två olika läger; de som tror att F. necrophorum behövs för att D. nodosus infektion skall ske och de som tror att F. necrophorum är mer av en opportunistisk patogen som passar på när D. nodosus redan orsakat skada. I dessa studier förknippades D. nodosus framför allt med de tidiga stadierna av fotröta och F. necrophorum med de senare vilket stärker hypotesen att det är D. nodosus som infekterar först medan F. necrophorum har en mer opportunistisk eller sekundär roll i fotröta. Även om Treponema föreslagits vara inblandad i sjukdomsutvecklingen fanns inga bevis för det i denna studie. Det skulle dock vara intressant att undersöka vilka arter av Treponema man kan hitta hos får om det är samma som orsakar sjukdom hos gris och nöt eller om det är några som är specifika för får.

Slutligen utvecklades en poolningsmetod för att möta kraven på kostnadseffektivitet som ofta ställs på kontrollprogram för djursjukdomar. Metoden gör det möjligt att analysera prover i grupper om fem med ingen förlust av känslighet jämfört med individuella prover. Poolningsmetoden utvärderades tillsammans med real-tids PCR metoderna för detektion och virulensbestämning av D. nodosus och är sedan 2014 implementerad i det svenska kontrollprogrammet för fotröta (Klövkontrollen), som ett direkt resultat av dessa studier.